Cecilia tipsar

tänk dig ett enormt enfärgat och slätt klot placerat på en anordning som gör att klotet kan rotera åt precis vilket håll som helst. runtom klotet så står det en massa människor och tittar åt dess håll. någon står så att de har ett träd i vägen vilket gör att h*n missar en bit på sidan, en annan har ett hus mellan sig och klotet så därför kan h*n bara se toppen av klotet, en tredje har solen i ögonen och ser det inte alls. en är närsynt och ser bara en suddig gestalt i fjärran, medans någon har tagit fram sitt förstoringsglas och inbillar sig att klotet står mitt framför nosen, en har hamnat mitt i en getingsvärm och struntar totalt i klotet. en tycker att det är grönt, någon är mer nyansfokuserad och benämner klotet olivgrönt och ytterligare någon annan är färgblind och tycker att det är brunt. trots att klotet alltså ser exakt likadant ut för respektive åskådare hur det än snurrar så ser det ändå ut på ett annat sätt i var och en av de andra personernas ögon.

ibland är det svårt att förstå hur någon kan se på ett problem eller företeelse så totalt annorlunda än en själv, när det för en själv ser precis likadant ut hur man än vrider och vänder på det. då kan det vara bra att komma ihåg att vi alla har olika utgångspunkter och att det inte nödvändigtvis behöver betyda att den andra är dum i huvudet.